Kategori: Renovering

Renoveringsdags!

Jag har funderat. Det är dags att renovera lite. Ta ett fast grepp över vissa saker i det här huset. Visa var skåpet ska stå. Det handlar om köket. Köket måste fixas. Vi är där så mycket och man blir irriterad på dess små skavanker och långsamma förfall som blir mer tydligt för varje vecka. Någon smågrej, som en list som lossnar, eller en skåplucka som kärvar eller tappar låsanordningen. Fult är det också. Målat i brunt och gult. Rena rama sjuttiotalsfrossan. det gäller att hitta en cool egen stil. Men jag vill ha en riktig diskbänk i sten. Marmor eller granit? Granit är visst mer beständigt. Tål syra bättre och är hårdare. Finns många fina granitsorter som blir oändligt vackra om man polerar upp dem, min favorit är svensk marmor:kolmårdsmarmor! The Swedish Green! Skulle vara fint istället för diskbänk i tråkig svenskt rostfritt stål eller kanske bygga en köksö mellan köksdetaljerna och matbordet.

Men jag måste koordinera. I vilken ordning ska vi göra det hela?Var ska vi börja vår renovering?

Pengar är också viktigt. Vilken budget har vi? Vi kan belåna huset! Kör för tusan! Varje instoppad krona blir 3-4-5 gånger högre vid en eventuell försäljning. Kanske ända upp till 10 gånger insatsen. Snacka om avkastning… Men vi har altan och ytterdörren och att bo i villa! Måste prioritera! Säkerheten! Vi har gjort det:flyttat till villa! Dörrar! Altan! Köket! Renovering! Må folkhemshuset återuppstå som en modern villa! Med högre värde!

 

Min uppfattning om dörrar

Varje dag så ser jag den och den gör mig bekymrad. Den ser ut att kunna slås sönder som en vägg av kartong.  Den gnäller och gnisslar. Den ser trött ut. Väderbiten.  Jag går genom den och ägnar därefter en stunds tanke på den, och det stör mig.

Jag talar om vår dörr. Vår ytterdörr. Som står där emellan oss och världen utanför. Som är det första man rör vid när man tar i vårt hus. Första intrycket liksom. Den är inte till sin fördel just nu.

Nybliven villaägare

Vi har precis flyttat till villa. Vi slog till och köpte ett eternithus från 1936. Det känns som om vi sitter på en bomb. Så länge vi inte rör eterniten kommer gifterna att ligga oaktiverade i eternitväggen. Eterniten i sig  håller länge. I princip en evighet. En del vill kulturmärka eternithus av det skälet. Men jag tänker på gifterna. Jag tänker på asbesten och mina barn. Ska vi renovera?

Troligen klädde de huset någon gång på 50-talet med eternit. Den som installerade dessa väggskivor var förutseende nog att se till att det finns några skivor kvar i källaren om någon skulle gå sönder och behöva bytas. idag går det inte att köpa längre. Det finns ersättningsmaterial men jag vet inte om de har samma patina som originalskivorna. Kan jag stå ut med en nyansskillnad? Känns nästan oöverkomligt i dagens medialt uppumpade förväntningar på  vår exteriör. Den ska vara oklanderlig men ändå ha en viss karaktär. Det ska se ut som om man brett ett stort Photoshopfilter på vårt hus. Vi måste hålla upp fasaden, bokstavligen!

Asbestcement. Norskt tegel. Fattiglappar. Torparkex. Jag vet inte…Ska det ned? Det innebär att gifterna kan frigöras. Tankarna gnager. Ska vi ta det till renovering?

Fördelar? Underhållsfritt! Du slipper måla! Otroligt skönt! Jag hatar att att stå på stegar och drälla med giftfri färg som efter tre strykningar gett din vägg någon sorts Dalablå eller Falurött. Som du sen får gå och tvätta för att få bort grönalgerna som tack vare den miljövänliga ytbehandlingen fått fotfäste på din gavel. Du sprutar på svindyra specialmedel mot grönalger som egentligen är vanlig grönsåpa i en fräck förpackning så att de kan ta väl betalt för sin produkt. På din vindskiva. Jag tror vi behåller eterniten. Den är ett kulturarv. Den står mot vind och väder. Den håller för evigt. Åtminstone i 50 år…